Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4 —
hennes man, som kunde utveckla mycken
energi, bara han befann sig på landbacken,
skulle under resän göra sig bekanta med
den stackars flickan och bedja Henne i Pa-
ris anse deras hem som sitt eget:
En hel centnertyngd ramlade från” vår
hjeltes bröst vid dessa förespeglingar och
han förtrodde sin åhörarinna huru Tsauras
enda beskydd för närvarande vore den lilla
psalmbok han skänkt henne.
”Ah, ni stiger alltmer i min aktning” —
yttrade professorskan,i det hon fattade den
unge mannens hand. "Ni måste ha en ut-
märkt mor, om hon ännu är i lifvet."
<Ja, Gud i himlen vare tack, hon är i lif-
vet!" — utropade Birger med sammanknäppta
händer och strålande ögon.
Professorskans öga fuktades vid åsynen
af-hans sonliga entusiasm och hon suckade
tungt, ty hennes enda barn, en son om
åtta år, hade dött för några år sedan:
"Jag lofvar en sådan son, att så godt jag
det förmår bli en mor för den han anser
väraig att vara sin skyddsling.”
Birger kände sig så lätt om hjertat, att
han inte kunde begripa hvart alla paroxys-
mer till sjösjukan tagit vägen. Hap om-
bonade deremot Isauras blifvande beskyd-
darinna på bästa sätt, så att också hon
tyckte sig må bättre och började försona
sig med sin mans skenbara likgiltighet.
I detta ögonblick hade Claes Ardelius ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
