Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SN
De gå hvarandra nära.
M n svigtar jag, du stöde” mig!
Din tronet är evinnerlig.
Da äl kar dena du taktar
Och :jelp r den dig f uktar."
Hon kände sig styrkt af de tröstrika or-
den, och hennes tankar flögo med tacksamhet
till den unge man, som visat henne ett så
varmt och broderligt deltagande. Hon före-
brådde sig, att hon under det korta, men
lifliga samtal, hon haft med honom på ång-
båten, så barnsligt ädats att kalla honom
Birger, hon hade derizenom xslldeles tappat
ur minnet det tillnamn, som var af sädan
vigt, för att våga skrifva etttacksägelsehbref
till honom. Dock, hon kände ju lika litet
ans adress, och under de få gånger, hon
lyckats sammanträfta med professorskan i
Paris, hade man haft så oändligt mycket
annat att säga, att man vid det flyktiga
benämnandet af den unge mannen helt en-
elt kallat honom "den vackre studenten"
eller "den hygglige studenten".
I psalmboken stod blott antecknadt af
modrens band: "Till min älskide son Bir-
Ber, vid hans första nattvardsgång". — Men
ack, hvad hette denne "älskade son" mer
än Birger? — Visserligen hade Isaura hört
honom sjelf helt förbivående nämna sitt till-
amn, men hon var då så skygg, så orolig
ör generalens närhet m. m., att hon icket.
hann inprägla det i minnet. stR
AFFÄLLINGARNE, af JOH JOLIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
