Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
af denna hemlighet, ett dubbelt intresse för
den unga "vildinnan", såsom hon kallade
Isaara, och intogs af verklig fasa vid so-
nens beskrifning på den ohyggliga scen, som
Werner i sin ordning skildrat tör Birger.
"Ja, var det en slump, som styrde denna
ljungeld”" — slutade den upprörde sonen, —
"så leddes denna slump dock säkert af en
hand, som är säkrare än alla åskledare."
"Den arma, arma fickan!" — utbrast
modren.
"Vid tanken på en sådan demon till far,
hur outsägligt ljufligt att ha en engel till
mor!" — tillade Birger, i det han med hän-
förelse tryckte den älskade modren till sitt
hjerta.
Isaura, som efter några dagar inflyttade
i sitt eget, på bästa sätt anordnade rum,
hade blifvit upptagen som gäst vid fru Au-
roras bord och tilläts, oaktadt sina många
böner, på inga vilkor att få betala för sina
middagar. Frukosten och qvällsmåltiderna
deremot voro af så utomordentligt enkel art,
att dem intog hon på sin egen lilla kam-
mare, och det var först efter många små
vänskapliga skärmytslingar som det lycka-
des fru Aurora att få henne till middags-
gäst. Birger hade gjort den hemliga öf-
verenskommelsen med modren att, huru
fattiga de än sjelfva voro, visa denna lilla
frikostighet mot en, som säkert var ännu
armare än de, och förslaget upptogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
