Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 789 —
"Jag har ju redan gjort litet lycka ilands-
orten, och då hade jag ännu inte vuxit ut
som nu, inte sett Rachel och Madelaine Bro-
han, ingenting tänkt, ingenting kännt och
genomlefvat som nu."
Och när hon sedan mötte Birgers blick,
då hade han ingenting att svara, ty hans
hjerta hviskade i hans öra: "Underbara flicka,
kanske har du rätt, du kan ju hänföra bara
genom din anblick."
Tjugoåttende kapitlet.
Ett förlofningskalas.
Veckoskriften "Sanningen" hade gjort ett
utomordentligt uppseende. Det var icke
blott dess frisinnade och frimodiga innehåll,
söm frapperade, utan ännu mera det vår-
dade och vältaliga språket, som framkallade
erkännande till och med hos de talrika
otståndarne till de idéer, för hvilka tid-
mingen gjort sig till målsman. Förgäfves
sökte fienderna uppleta något brott mot
ryckfrihetslagarne, och ändå uttalades de
jerfvaste sanningar. Författaren nyttjade
bilderspråket med mästarehand och rörde
Sig ofta inom allegoriernas oåtkomliga om-
åde. Inte heller begagnade han någon
"ansvaring", utan afslöjade genast sitt till
en början okända författarenamn, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
