Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 8042
Öch nu blef det Birgers tur att stå der
som en marmorbild. Han hade mellan ra-
derna i detta bref läst innehållet af det,
hvars aska den arma modren visade honom.
Och detta slag från Bruno, från barn-
domsvännen, för hvars lif han kämpade så
hårdt i vågornas djup, samma Mälarns vå-
gor, i hvilka Bruno till tack hade störtat
hans syster.
Han kramade brefvet samman, så att den
knutna handens knogar hvitnade, han bet
ihop sina tänder, så att käkarne svällde
och det fina kindskägget rörde sig liksom
i böljor. Men så drog han ett djupt, djupt
andetag och ryckte nästan våldsamt den
dyra modren till sitt hjerta.
”De vilja taga ditt lif, kär moder min!” —
hviskade Birger nästan ljudlöst.
”Himlen har slagit mina modersögon med
blindhet” — svarade fru Aurora lika sakta.
”Dina ögon skulle aldrig trott sig sjelfva,
om de skådat sådant gränslöst svek” —
gentog Birger.
Och derpå gick han med fast hållning in
till. Gerda, som satt i soffhörnet, smekt af
Signe, men skylande sitt ansigte med hän-
derna.
"Hur är det med dig, syster?" — sade
han med allvarlig, men darrande stämma. —
"Gör mig den glädjen att resa dig upp, så
ad jag får se, om du mäktar stå på dina
en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
