Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sr
hvilket han ensam herrskade, kanske skulle
hans nu så svala känslor vexlat gestalt.
och kanske skulle han hos den milda, hulda
och intelligenta qvinnan med sitt blyga,
behagliga anlete och väsende funnit en fri-
stad från den oro, som den bländande skön-
heten Isaura uppväckt hos honom.
Brölloppsqvällen gick till ända, och Bruno
förde sin unga maka ur det tysta moders-
hemmet till sitt eget lika omfångsfattiga,
men som i de moderna möblerna, till stör-
sta delen bekanta från hans ungkarlsvå-
ning, hade ett visst uttryck af komfort och
välmåga.
Fru Aurora försökte inbilla sitt sörjande
hjerta att med brölloppet var allting åter
godt, allting försonadt, och att askan af Ger-
das ödesdigra bref skulle nära fridens och
kärlekens ros för de unga. Arma moder!
Det dröjde inte många stunder, förrän hon
väcktes ur sin vilfarelse. Hon visste inte
ännu huru herrskapet Wachtels många tjog
af vänner redan utspridt smädeliga rykten
om den afbrutna förlofningsfesten, om det
plötsliga brölloppet och om Brunos fruktan
för sin vän "s» äd-skrifvaren"; ty i den bla-
serade, med skenet af bildning och heders-
känsla prålande snyltgästhopens ögon skulle
nödvändigt redaktören af tidningen Sannin-
gen vara liktydig med en smädeskrifvare.
De hade ju, dessa onda tungor, intet lättare
och tillgängligare gift än förtalets till hämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
