Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 820 —
nat familjen för dess fattigdom och dess
stolthet, men nu == nu stal man i smyg
dess enda rikedom, dess heder, och man
trodde sig ha en sorts rätt till stölden.
Fru Aurora andades i djupa, tunga drag,
der hon med en liten kratta, gjord af Ripa,
luckrade jorden kring en blomma. – O vel
det var ju törnrosen, på hvars rötter hon
strött askan af Gerdas bref.
Arma moder! Hon stod der så ensam i
sin qvaffulla boning, ty Birger och Signe
voro båda borta, hon kände sig derför dub-
belt öfvergifven i denna stund, dubbelt
tryckt till jorden af förtalets blytyngi. Hon
tyckte sig endast omsväfvad af den älskade
bortgångnes ande, han, som dukade under
för förföljelsen, och hon kände sig gripen
af en outsäglig längtan till den ro, som af
ingenting störes. Stora, klara tårar drop-
pade bland askan af dottrens bref och myl-
lades ner med den af modershanden; men
minnet af det, som så begrofs, stack med
fina nålar i modershjertat och kom de bleka
läpparne att hviska: "O, min Gud; hvar
hade jag mina vaksamma ögon? Skulle kär-
leken, den renaste af alla känslor, komma
henne att glömma den aftonbön, jag lärde
henne som liten: "Bevara, o Gud, hos mig
ett rent och oskuldsfullt hjerta?”
Arma moder! Sörj och gråt! Det finnes en,
som sörjer liksom du; men det är den bittra
sorgen utan tårar, det är din son, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
