Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= fö
Det hela var, hållet i en mild och vänlig
ton, men man läste tydligen mellan raderna
huru recensenten ansåg hela debuten så-
som totalt misslyckad, och huru föga han
hoppades, att en brinnande håg någonsin
skulle kunna uträtta det, hvartill absolut
fordrades konstens heliga kallelse. - Emel-
lertid slutade domaren sin stränga kritik
med en innerlig önskan, att han sjelf måtte
ha misstagit sig, på samma gång han väd-
jade till den. tänkande publiken, att efter
samvetsgraun pröfning ge debutanten eller
recensenten rätt. Det vore dock icke för-
enligt med en tidning, hvars namn var "San-
ningen", att låta sig bländas af dettjusande
skenet, när det gällde att uppmuntra eller
afstyrka ett så vigtigt steg .som en ung,
älskvärd qvinnas in på konstnärsbanan.
Gubben Werner lät tidningen falla ur sina
händer ner på golfvet, i det han med smärta
utropade: "Men vill,;han då ta’ lifyet af både
dig och mig?"
"Nej, nej, han kan inte ha rätt, han ska”
inte ha rätt!" — utbrast Isaura, i det hon
med högröda kinder: ställde sig upprätt och
stolt framför den förkrossade fadren. "Skulle
inte denna min glödande lust, en lust, som
nästan vill förtära mig, vara född och närd
af den eld, som kallas "la flamme sacrée?
Skulle håg och kallelse inte vara ett, när
hågen är sådan som min, sådan, att den
inte fruktar några hinder och nästan — nä-
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
