Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 910, —
kriget och beslöt att vid sin hemkomst
lemna sin militäriska bana och öfvergå till
sin fars, en af Preussens skickligaste jord-
brukare.
Dock, måhga, många veckor» gingo om,
innan Birgers tillstånd lofvade räddning,
och innan dessa samtal kunde föras. Ku-
lans farlig. läge gjorde dess uttagande till
en omöjlighet. "Sanningens" kämpe fick
för sitt återstående lif bära på det blytunga
vittnet om sin kärlek för "die Wahrheit".
Under den svåra sårfeberns yrseltimmar
hördes patienten skiftesvis ropa på "kär
moder min!" och "Isaura!" och han tyck-
tes i sina drömmar sammanvara långa stun-
der med båda; men den förras åsyn fram-
kallade ett uttryck af lycksalighet i hans
anlete, då deremot vid namnet Isaura det
blida uttrycket byttes till vildhet.
Hvarför kom då inte "kär moder min"
till den lidande sonen? Hon visste ju genom
bref feån hans landsmän och krigskamra-
ter, att han visat hedrande prof på hjelte-
mod och rådighet, och att han vid sin sista
djerfva och fintliga manöver blifvit lifsfar-
ligt sårad.
Fru Aurora var utan skuld, ty hon låg
sjelf på sjukbädden. De hopade sorgerna — I
smärtan öfver Gerdas brottslighet, öfver
Isauras förmodade svekfullhet, öfver skiljs- I
messan från den så högt älskade sonen, —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
