Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 959 —
"Ja, det var då både ömkligt och löjligt,
att den der galne landsortsaktören, en rik-
tig korsikanare för öfrigt, skulle sluta så
eländigt. Och ni är säker på att Isaura
inte känner till sin fars födkrok?"
"Inte ännu, och när Walter kommer med
sin unga fru på andra sidan Östersjön, kan
det vara tids nog att hoa får veta allt."
”Amna de verkligen resa?" — utropade
generalen med bestörtning. — "Jag skulle
då inte längre få” se henne!" — Hans an-
sigte öfverdrogs plötsligea af ett dystert
moln, ur hvilket ögonen likasom sköto blix-
tar: det var den platoniska kärlekens döds-
ryckningar.
"Om en halftimma ä vi hos guldsmedens
Juno" — tröstade reskamraten.
Man kom fram till marknaden i Stora
Hattlinge.
Bland hvimlet och stimmet af köpare och
säljare, blandadt med pipande oljud från po-
sitiver, fioler och klarinetter, i trängseln af
stojande och halfrusiga bonddrängar, spa-
nade v. Gallen endast efter guldsmedens
stånd. Der stod det ändtligen nästan yt-
terst på marknadsgatan och ntmärkande sig
framför de öfriga genom sin storlek och
sin soliditet, representerad af väldiga lås
och jernbommar, och inne i den starka bu-
ren satt den sköna lockfogeln, guldsmedens
dotter, hvilkens högväxta figur, junoniska
former och nordiskt vackra anlete icke för-
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN 41,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
