Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
CARL XIV JOHAN
Missnöjet och otacksamheten voro emellertid icke så allmänna, som
konungen föreställde sig. Hade han motståndare och vedersakare, så ägde
han ock hängifna beundrare så väl i landets ädlaste män som bland kärnan
af folket.1 Ett vackert uttryck för deras tänkesätt och önskningar gaf
C. W. Böttiger i det 1841 skrifna poemet: Den gamle kungen, hvilket
slutar sålunda:
Så satt han, frejdad, långa år;
Nu sjunker solen ner,
Och gamle kungens gråa hår
De glesna mer och mer.
Hans vänner — glesna de också?
Därom ett prat gick ut.
De rätta, många eller få,
De stå dock kvar till slut.
Du land, som honom valde fritt,
Lär än din kung förstå!
För dig han tänkt, för dig han stridt,
För dig han dör också.
Låt honom ej vid årens kväll
Med saknadsblick se bort
Till annat haf, till annat fjäll,
Långt mera skönt än vårt!
Var det en krona blott, du bjöd?
Var det ej kärlek, tro
Och tillit, fast i lif och död,
Och helig ålders ro?
Ej har hans äras vågskål än
Sin rätta guldvikt fått;
Och tidens dom — du har ej den,
Men du har stundens blott.
Hur tappert surrar myggors tropp,
När sol går ner i daln;
När de ha längese’n hört opp,
Då sjunger näktergaln.
Så tvstnar dagens sorl en gång;
Då hörs en annan röst,
Som sjunger sent, men sant, en sång
Ur minnets djupa bröst.
Den tid, som följde efter den länga och bullersamma riksdagen, var
för Carl Johan en lugn tid. De missnöjets moln, som samlat sig kring
hans tron, skingrades alltmer, sedan de politiska lidelserna saktat sig, och
hos den stora allmänheten vaknade kärleken till konungen äter till nytt lif.
Den 5 febr. 1843 hade ett.fjärdedels århundrade förflutit, sedan Carl
Johan besteg tronen. Han var nestor bland Europas monarker, hade lefvat
längre än någon svensk konung frän Gustaf Wasa samt bibehållit kronan
längre än någon af sina företrädare efter samme Wasa, med undantag af
Carl XI och Fredrik I. Detta konungens regeringsjubileum, som var
af en sà mångfaldigt sällsynt betydelse, gaf också öfver allt på den
skandinaviska halfön anledning till entusiastiska tillgifvenhetsyttringar för
honom. Den hjärtlighet, hvarmed det firades, medgaf intet tvifvel om folkets
verkliga tänkesätt och utgjorde ett varmt erkännande af hvad han för dem
verkat; det var försoningen för 1840 och 1841.
1 Exempelvis må erinras om, huru Tegnérs ridderliga sinne vredgades öfver anfallen
mot honom, som var Nestor bland monarkerna, huru han som ett retadt lejon ställde sig till
försvar för det, som tycktes honom heligt-’, samt huru Israel Hwasser mulnade i hågen som
en åsknatt och slungade viggar mot den larmande obetydligheten . (C. D. af Wirsén: Inträdestal
1 Svenska akademien, öfver Böttiger .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
