Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XV
I 164
Säg, är det en konung eller hvad,
Som rider med kämpar i ring?
Se, hvilken mörk och hotande rad,
Det flämtar, det frustar, det stampar åstad
Och sparkar gnistor omkring!
Är Karlavagnen på jorden och kör
Sitt stjärnspann denna gång? —
Ja väl! En kung sin riksrund gör,
Och Karlavagnen sig framåt rör
Men utan tindrande stång.
Åt Norden hans eriksgata går
I tigande månskensnatt,
Och hvar en stund det stilla står,
Den kungen tusendes hyllning får
Och tager i tårar sin skatt.
Framåt det går och utan rast,
Ej kungen bakom sig ser;
Men hade han än ej sådan hast,
Det vore ett töcken vi hölle fast,
En skugga och intet mer!
Så fortsätt då din nattliga färd!
Du vänder ej åter igen,
Men tag välsignelsens tysta gärd
På vägen med, ty du var den värd,
Och slumra i natten på den!
Där fladdrar ett sken vid hedens bryn,
Det kommer ur fattigmans tjäll —
Låt mörkret gärna rida på skyn,
Den trefna brasan flammar i byn
Och lyser kungen i kväll.
Och skymtar ej här, vid sidan strax,
Ur dimman ett hvitt Guds hus
Mot honom, hvars omsorg dagligdags
Med lag kringgärdade bondens ax
Och gjorde hans stuga ljus?
Framåt det går och utan rast,
Ej kungen bakom sig ser;
Men hade han än ej sådan hast,
Det vore ett töcken vi hölle fast,
En skugga och intet mer!
Men gryningen vaknar till slut ändock,
Det dagas i österled,
Och insjön öppnar sitt ögonlock,
Och skogen axlar sin gröna röck
Och blickar på tåget ned.
Sitt löf strö björkarna, grupp vid grupp
De blad med förgängelsens text,
Och granarna skyldra, trupp vid trupp,
Och tallarna liksom räta sig upp
Och härma hans kungliga växt.
Snart lyser solen på kungens stråt,
Snart dåna kanonerna käckt,
Och tusende ögon blicka däråt
Och åter tusende fyllas med gråt —
Ty kungens öga är släckt.
Framåt det går och utan rast,
Ej kungen bakom sig ser;
Men hade han än ej sådan hast,
Det vore ett töcken vi hölle fast,
En skugga och intet mer!
På höjden står fäderneborgen kvar,
Där hans ungdom slog ut som en ros;
P"ar, kungliga hamn, dit upp, o far,
Vi blotta för döden en och hvar
Vårt hufvud — och hjärtat därhos.
När sorgetåget den 24 på e. m. anlände till Liljeholmen, var konung
Oscar det till mötes. Linder djup och synbar rörelse uppsteg han till den
kista, som gömde hans broders stoft, och stod länge lutad mot katafalken.
Sedan han tagit plats i en af de k. vagnarna, sattes tåget åter i gång och
stannade vid Riddarholmsbron. Kistan flyttades från katafalken till den
i beredskap hållande likvagnen. Då processionen ankommit till Slottet,
bars kistan upp i Nordstjärneordens sal, där drottningen, änkedrottningen,
kronprinsen, hertiginnan af Dalarne och de unga hertigarne voro till mötes.
Carl XV:s lit de parade, som var anordnad i Serafimersalen, visades
för allmänheten den 3-5 okt.
Den 9 okt. skedde begrafningen. Under tonerna af en skön och
gripande sorgmarsch, komponerad af C. Nordquist, gick sorgetåget till
Riddarholmskyrkan. Vid inträdet i densamma utfördes en genialisk sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
