Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oscar ii
251
Sedan så du hejdlöst rasat
Allt från dagens morgontimma
Till dess kväll
Och har stormens famntag trotsat,
Lika frisk och grön du tronar
På din häll.
Då, när dagen sakta släckes,
Du din fägrings fullhet breder
Ut i frid;
Sist i juninattens skymning,
Sänkt i slummer, du dock drömmer
Än om strid.
För fort.
Klockan ringer till affärd. I blinken man kör.
Den som dröjer han kommer ej med.
Förarn tummar re’n kranen på ångande rör,
Och han blickar otålig och vred,
Blott en yngling han tycks men är vitsordad väl
Som en karlakarl både till kropp och till själ.
Hittills gick det för trögt, fastän säkert det gick,
Så publiken har enhälligt dömt:
Och den skref och den skrek, tills sin vilja
den fick
Och en tågplan, just sådan den drömt.
Gamle förarn han tyckte väl platsen för tung,
Men en ny blef befordrad, båd’ villig och ung.
Dubbel snabbhet han lofvar de resande minst,
Knappt tre timmar, och världsstaden nås;
För affärernas träl hvilken oväntad vinst,
För publikern ock, det förstås!
Parlamentet i kväll har en viktig session,
Men till middag på landet man tog permission!
Som den snabbaste tanke så ilar det fort
Ut i världen på glänsande spår;
I sekunden förbi är hvar mötande ort,
Och en annan, nyss osedd, man når.
Syner skifta alltjämt, de fly bort som en dröm,
Det är snillets triumf, är vårt sekels beröm!
Se, där flyger han fram öfver slätt och i dal,
Springer öfver hvar flod i ett nu;
Fåfängt resa sig höjder i hundradetal,
Ty granithällen remnar i tu.
När det dånade genom dess öppnade hvalf,
Själfve bergtrollens härskare bäfvande skalf.
Nu sig vidgar en sjö, skummet glänser därpå,
Döden bor under glittrande våg.
Sakta farten! Ånej, högre ångtryck — låt gå!
Sådan småsak ej hindrar hans tåg.
Som för judarne fordom det Libyska haf,
Vågen delar sig — den är hans lydige slaf.
Djärfve dödlige där på ditt lokomotiv,
Hvad månd’ röra sig djupt i din håg?
Blodet sjuder i bröst, pulsen svallar af lif,
Och ditt lif är en segrares tåg;
Ej af töcken din soliga bana blef skymd,
Ty du härskar ju själf öfver tid, öfver rymd.
Där bakom dig, svept in i en mantel af rök,
Ler och skämtar den sorglösa flock;
Liksom dufvorna blinda för spejande hök,
Så för farorna blunda de ock.
Men på lyckan de tro, som dem städse var blid:
Hon väl unnar dem ännu sin rundliga tid.
Är vår förares hand icke kunnig och stark
Att mot farorna värja förmå?
Tryggt vi slumre. Hvart hinder han jämnar
med mark,
Långt i fjärran hans öga kan gå.
Hören blott hans signaler: »Min bana är klar!
Öka fart!» Nu som himmelens ljungeld han far.
Vunnet synes re’n allt; liten sandbacke blott
Att gå genom i flygande hast!
Man det långväga målet så godt som har nått,
Där den trötta maskinen får rast.
»Än en skofvel i ugnen att mata dess glöd,
När jag stannar, den blosse om kinderna röd.»
När du stannar? Förmätne, du anar ej det,
Hvar du hamnar, af dig ej beror.
Bäst du skryter af allmakt och allvetenhet
Och på ingenting öfver dig tror,
Ack, då lossas en sten från det delade berg,
En försvinnande liten, af skenornas färg!
»Back för Guds skull!» — Förr’n yrande
hjärnan förmått
Att åt tanken ge luft i ett ord,
Re’n sitt öde den hisnande föraren nått,
Tusen åskor frambryta ur jord,
Snabbt som pilen från bågen, när strängen
spänns af,
Slungas spillrade tåget i sjudande graf!
Parlamentet var samladt till märklig debatt,
Dit de ledande bådat en hvar.
Men där saknades röster den viktiga natt,
För partiet ett åskslag det var,
Och den ryktbara billen, dess yppersta kort —■
Ja, den föll, ty en förare körde — för fort.
(Förr och nu 1878.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
