Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sådan där är min öfverstelöjtnant Alexei
Sido-rovitsch. Det vill säga, han var min
öfverstelöjtnant. Han häcklade och anmärkte öfver allt, hvad
jag gjorde, öfver allt hvad jag ville bäst. Jag teg
och sväljde alla oförrätter, men till sist kunde jag
ej härda ut med honom. Jag anmälde mig hos
min öfverste för att lägga in om afsked. Öfversten
var en smula bigott, hans fru likaså. Det var
hon, som till först proponerade att jag skulle gå
öfver. Jag skulle vinna tvänne grader, om jag
omfattade den katolska tron. Jag tvekade, tills
en dag–––––––Om du visste alla de satans
konster den där Alexei Sidorovitsch hittr.de på.
Hör på, en dag så — men nej det får bli till en
annan gång! Allt no g, det blef mig till sist
outhärdligt, och — kort om godt — en dag tvekade
jag icke längre. Fyra månader senare var jag
öfverste. Min bataljon står i Warschau, alla dar
går jag förbi Alexei Sidorovitsch och fröjdar mig
åt huru gul och grön han blir, när han ser mig i
min splitternya uniform. Han tystnade, log ett elakt,
hånfullt löje, och stirrade tanklöst framför sig.
Kamrern hade slutat att vandra af och an,
han stod nu tyst vid tamburdörren.
Öfversten satt grensle öfver sin stol och lutade
den breda hakan mot armarna. De rödsprängda
ögonen stirrade rakt fram för sig utan att märka
att kamrern gått och lämnat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
