- Project Runeberg -  Familjen på Haapakoski /
112

(1893) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp utan att räkna. För den är intet omöjligt,
intet oupphinneligt, alt ler och lyser mot den,
och jag, jag går mot mörker öfver stela höjder,
genom trånga pass. Han älskar henne, de hinder
jag lagt i vägen skola endast ägga honom, göra
honom än mera böjd för att taga det afgörande
steget! Hvem hade trott, att denne lugne finne
skulle vara så eldfångd, så fantasifull!

Martinoff sjönk i dystra, tunga tankar.
Timme gick efter timme. Först när stjärnorna
började blekna, gick han hem till sig.

*



Horn var ett offer för de mest stridiga
känslor, då han skildes från sin gamle kamrat.
Han ville icke gå hem, han ville i den svala
friska vårnatten samla sina intryck, lugna sig.
Han gick till en aflägsen plats af parken och
vandrade där af och an under de gamla almar,
som i en ståtlig rad skuggade en enslig
promenad.

Erik Horn hade ärft sin mors hela veka
hjärta, men endast föga af fadrens eminenta
gåfvor, hans energi, kraft och sinnesnärvara.
Eriks uppfostran hade varit mycket sträng, både
fysiskt och andligt. Fadren hade velat påtrycka
honom något af det, som var ett särmärke för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:54:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajfamilj/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free