Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla ihop detta fallfärdiga hus! Hon hade sett
det i dess välmakts dagar, då hennes syster ännu
lefde, då Moskvas adel gick ut och in här, då de
rum, i hvilka hon nu gick omkring som
lille-putten i jättens handske, voro för trånga för
gästernas tal. Då var huset solidt, dess ära
oantastad. Och så denna förfärliga tid, då det
lutade mot sin dekadans, tils denna Aldoni, denna
krönta sköka, kom in i huset. Hon var det som
väkte till lif de länge bundna fäderneärfda
lidelserna hos Nikolai Konstantinowitsch. Lockade
den fyratioårige att än en gång leka ungdomens
lekar, fresta lidelsernas malström och med raseri,
som om han velat återtaga en försummad tid,
kasta sig i den sjudande hvirfveln af nöjen, som
höra ungdomen till, för att omsider plundrad på
sitt guld och sin heder kastas upp på stranden,
förstörd och bruten till kropp och själ. Ty med
sin vilda nedsölade fantasi, sina slappa nerver
och sinnen var han dömd att i sina tankar och
drömmar lefva i den moraliska smuts, där han
dvalts så länge. Under denna upprörda tid,
denna tid af oro och elände hade hon stannat
kvar för att skydda familjens sista blomma,
furstinnan Helena. Modigt hade hon kämpat emot
alla vidriga öden. Hon hade sparat på alla håll,
hon hade gjort det otroliga för att i det längsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
