Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla älskade Erardflygel var äfven kommen
likasom porträttet af hennes mor. Det var
hennes största glädje att ordna alla dessa olika
föremål på ett konstnärligt och praktiskt sätt. Det
upptog henne till den grad, att hon att börja
med icke als märkte, huru tiden led. Ty innan
detta arbete var gjordt, var hösten för
längesedan öfver. Vintern var kommen och snön hade
fallit. Himlen låg som ett platt, tungt lock
öfver jorden. Lifvet tyktes alldeles ha stelnat bort
i den lilla staden. Längs de ödsliga, oändliga
gatorna, som utmynnade på isen öfver insjön
eller i furuskogen, såg man endast då och då
några djärfva promenerande; alla andra voro
tjänstemän, som gingo till sina värk så precis,
att man kunde ställa klockan efter dem,
skolbarn, som gingo till sina lektioner, eller
tjänstefolk, som sändts ut i ett eller annat ärende.
Däremellan kunde nära på en timme förgå, utan att
man såg någon röra sig på den breda gatan och
den ödsliga planen utanför guvernörsbostaden.
Då Helena understundom stod vid det stora
fönstret i salongen och blickade öfver det
snö-höljda toma torget, öfver de bakom snövallar till
hälften dolda husen, öfver de snöhöljda taken,
bort till den svarta furuskogen, kunde hon icke
annat än tänka på sin -fädernestad, på Moskva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
