Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne i de stora frågorna, fri från hvardagslifvets
småsinne och fri från kälkborgerlighet. Det var
hit, till dessa diskussioner, till dessa spörsmål hon
längtade från den finska ödemarken, från dess
tysta enformiga lif.
Till alt detta drefs hon af en viss
missbelåtenhet med sig själf — ty midt i alt detta kände
hon en djup saknad efter sin Erik, den varmt
älskade, kände på samma gång, att hon kanske
handlat orätt mot honom — och vidare af en sjuklig
nervositet och en sinnets okufliga oro. Men när
Tscherebatschoff, filosofen-profeten, förklarade, att
alla de gamla former, som vår kultur iklädtsig,
voro för trånga, för materiela, att de råmärken
den drog mellan tro och otro, veta och icke veta
voro pedantiska filosofers arbete, som den nya
tiden måste betydligt utflytta och utvidga, så
ville hon med ett icke ovanligt själf
bedrägeri söka orsaken till sin missbelåtenhet, sin
oro icke där det låg henne närmast att söka den,
utan i tidens stora missnöje, dess pessimism.
Hon ville tro, att hvad hon kände -var andens
trängtan bortom det ängsliga schematiska, dess
längtan efter det dolda, det oförnimbara. Så
kom det sig, att Helena icke såg hvad hon hade
närmast, hvad hon främst borde göra, utan for
efter det, som strängt taget ännu hörde ingen till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
