Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Löjtnanten medhade fyra personer, som han funnit sig föranlåten att häkta derför, att de gjort motstånd och vägrat öppna sina dörrar, när Ivanoffsky kom »i czarens namn». Alla fyra hade ordentliga galgfysiognomier och voro till på köpet så druckne, att de med möda kunde stå på benen.
»Förmodligen tillhöra de det slödder, som gör Samojedgatan osäker, när mörkret inbrutit», sade öfversten och lät de honom åtföljande soldaterna med sina facklor belysa fångarnes anletsdrag.
»Troligtvis», inföll löjtnanten. »Utseendet borgar derför.»
Han hade knappt hunnit uttala sista ordet, då en undersätsig karl trädde fram ur den folkhop, som oaktadt förbudet mot att vistas ute, ändock samlat sig. Den bestod för resten af samma personer, som vi först gjort bekantskap med på torget och sedan vid norra porten, då Gutofsky så fiffigt slapp ut genom densamma.
»Hvad vill du», utbrast Livinoff, då han såg den undersätsige hotande träda fram till fångarne.
»Jag vill se, om det är desamme som i förgår natt först rånade och sedan mördade min bror på Samojedgatan», sade den undersätsige. »Jo», fortfor han, då en af soldaterna på en vink af löjtnanten förde sin fackla så nära fångarnes ansigten, att de till fullo upplystes af skenet, »det är samma personer. För ungefär ett halft år sedan kommo de hit under förevändning att idka handel, men deras näringsfång har sedan dess varit stöld och mord. Om dagen arbeta de vid hamnen, förrätta ordentligt sina böner och gå en gång i månaden i bigtstolen, der de ljuga sina svarta samveten ännu tyngre, men då natten faller på, ä’ de värre än Sibiriens vargar och mörda sina offer, hvar de kunna komma åt. Jag känner väl igen dem och vågar sätta min själs salighet i pant för, att jag ej misstager mig.»
När den undersätsige yttrat dessa ord, såg han sig omkring bland folkhopen, öfver hvilken det fladdrande fackelskenet kastade en delvis obestämd belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
