Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mycket är nu ej att tillägga. Jag blef sent omsider stabskapten och begärde transport till Österbottens regemente, der jag tjenade till 1760. Det är nu tjugufyra år sedan, och ända från det jag tog afsked har jag varit bosatt här, lycklig i min fattigdom, lycklig med mina omvexlande minnen. Gamle personer säga också, att jag utan tvifvel är den siste af Karl XII:s ryktbare krigare, och jag tror det äfven sjelf. Derför säger jag morgon och afton: Lefve minnet af kung Karol; en sådan kung får Sverige aldrig!»
Veteranen slutade här och gömde ansigtet i händerna. Så satt han en god stund, och när han upplyfte detsamma, var det som förklaradt.
»Ja», utbrast han åter, »en aning säger mig, att jag snart får träffa kung Karol, och då få vi språkas vid om alla de strider vi bestått tillhopa. Måtte den dagen snart inbryta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
