Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt dem nu komma,» ropade han sä öfver-
Ijudt att knektarne hörde det¡ »de skola fa samma
besked som deras kamrater vid Gullberg.»
Han talade med afsigt så högt, på det att
soldaterna skulle se hans mod och förtröstan, och
derigenom också fä sitt mod stärkt.
En officer rusade i detsamma fram till konungen.
»De äro oss betydligt öfverlägsna,» skrek han.
»Nå än sedan då,» menade konungen och
fixerade officeren skarpt. »Är ni rädd?»
»Nej, inte just det, men om vi bli kringrända.
Jag menar — — —.»
Officeren afbröt sjelf sitt tal, då han såg
konungens vredgade blickar snart sagdt borra sig
in i hans själ.
»Nog kunna vi försvara oss till dess vi få
undsättning,» inföll Gustaf Adolf modigt. »Det
vore illa annars. Men ni, som varit ute i trakten,
kan ni säga mig hur stor Rantzaus styrka är?»
»Åh, mycket öfver ett tusen man,» svarade
officeren, glad öfver att samtalet fick en annan
vändning.
Konungen funderade några minuter. Derpå
sade han allvarligt:
»Mycket öfver tusen man, sade ni, var det
icke så?»
»Jo, ers majestät.»
»Nå, dem behöfva vi väl icke frukta. Vår
ställning är god och knektarne brinna af begär
att få mäta sig med juten. Jag har ju edra egna
ord derpå, grefve Per?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
