Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte åt det hållet, ers majestät,» ropade Per
Banér, då konungen vek af till höger.
»Hvarför det då?»
»Jo, der är man osäker.»
»Ja, mycket osäker,» inföll en ryttare, »ty
jag har hört sägas att det var der som en dansk
trupp i går gick ned och helt och hållet blef
borta.»
Konungen vände om, men hann icke rida
mänga steg, förrän isen brast och både han och
springare försvunno.
»Ja, hvad var det jag sade,» skrek grefve
Per, som tillika med sin broder Nils red icke
långt derifrån.
Just som konungen försvann skyndade
uplandsryttaren Thomas Larsson fram, hoppade af
hästen och lade sig raklång på kanten af vaken.
»Se här, ers majestät,» ropade han och sträckte
ut sitt långa slagsvärd, »fatta tag i detta och
håll bara fast.»
Kungen märkte det räddande föremålet och
grep ett säkert tag i det. Grefve Per kom nu
också till, och med hans hjelp halades Gustaf II
Adolf upp på isen igen.
»Ja, det var nog brädet der, men – – –.»
Längre hann icke Per Banér i sitt tal. Foten
halkade undan och vipps låg han i samma
vak som konungen. Ovigare än denne skulle
han utan tvifvel blifvit der för alltid, om icke
brödren Nils raskt hade dragit upp honom.
Då alla nu stodo på fast is igen och danskarnes
förföljande upphört, knäppte Gustaf Adolf
af sig sitt lifbälte af silfver, benämdt spännare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
