Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvarföre det, far?“ sporde Oda en smula ängsligt.
Röde Jan svarade undvikande och detta styrkte
ej så litet den unga flickan i de misstankar, som
hennes hastigt påkommande ängslan ammade. Ett par
dagar gingo sålunda till ända, innan Jan sätte sitt
beslut i verkställighet. Sedan han förmanat Oda, att
noga se efter huset och de få qvarvarande kreaturen,
tog han Brunte, den siste af sina hästar, och red tidigt
en morgon bort. Orsaken till hans tidiga afresa var
att undvika Arve Mårtensen, som annars skulle hafva
gjort spektakel af hans tarfliga utrustning.
Hur tyst röde Jan än stigit upp, Vaknade dock
Oda. Hon låg ändå stilla och låtsade sofva, vänd
mot väggen. Hon hörde fadren, puttrande för sig
sjelf och då och då uttala Helges namn, bestyra om
sin affärd. Efter en stunds tystnad och just som hon
ämnade vrida på hufvudet för att se hvad den gamle
företog sig, hörde hon hans steg närma sig hennes
bädd. Hon kände tydligt hur han lutade sig ned
öfver henne, ty hans varma andedrägt brände hennes
kind, men hon kunde inte, hur mycket hon än
ansträngde sina örhinnor, uppfatta hvad han
frammumlade.
v Slutligen reste sig röde Jan upp igen, kastade en
lång och pröfvande blick öfver rummet och gick ut,
samt tillslöt dörren tyst och försigtigt efter sig. Han
ville icke stå öga mot öga med dottren i dessa
ögonblick, ty han visste nog, att hon skulle bedja honom
helsa till Helge, och det var denna bön han ville
undvika att uppfylla. Hans onda och hatfulla sinne
uppreste sig med all makt deremot.
Knappt hade röde Jan försvunnit, förrän Oda ,
sprang upp ur bädden, klädde sig och ilade ut. Då
hon kom fram till norra ändan at byn fick hon endast
se sista skymten af fadren, der han långsamt red bort
på vägen till Engelholm.
Hvad skulle hon nu göra? Länge stod hon
fundersam, men då en närboende gumma nyfiket öppnade
sin dörr och spetsigt frågade hvartör Oda i dag var
uppe så tidigt, kom hon till sig sjelf. Hastigt ilade
Träsko regementet. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
