Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänksamma blickar. Det var hans onda samvete, som’
slog honom, och han tyckte att det var en särdeles
stor lycka då snapphanarne ånyo anföllo.
Pressade tillsammans på alla sidor af den väldiga
snapphaneflocken kunde svenskarne knappt röra sig,
men de mötte ändå modigt fiendens ursinniga anfall.
Deras undergång syntes dock gifven. Då ljöd
plötsligt ett glädjerop genom luften. Det var löjtnant
Krage, som utropade, under det han trotsigt svingade
värjan öfver sitt hufvud:
“Stå på er gossar! Jag ser att öfverstelöjtnanten
kommer till vår hjelp. Skjutningen har lockat ho~
nom hit.“
Och verkligen syntes också mellan skogsbrynets
glesnande träd en mörk linie hastigt närma sig utifrån
slätten. %
Rasmus Heistrib märkte också den hotande färan.
Han insåg genast, att här ingen tid vore att förlora
om han skulle komma helskinnad undan med sitt
band; ty af den långa linien såg han tydligt att han
å sin sida snart skulle bli kringränd.
Löjtnant Krage hade emellertid knappt utsagt de
sista orden, förrän han gaf sitt folk ett tecken.
Samlande sista återstoden af sina krafter störtade ryttarne
löst på snapphanekedjan. Denna, förbryllad lika
mycket af anfallet som vid åsynen af de nya fienderna,
tappade helt och hållet modet och vek tillbaka. Inom
några minuter var’genombrytningen verkställd.
“Fördömdt“, utropade Snabb, under det han
torkade blodet från ansigtet, “vi glömde ju Helge
Ar-nesen. Han ligger der borta vid trädet. Följ mig,
pojkar, så ska’ vi hemta hit honom; han far inte falla
i de skurkarnes händer!“
Men gamle Snabb hann ej fullfölja sin ädla afsigt,
som var att rädda Helge. De mot förhuggningen
flyende snapphanarne stängde vägen och igenom denna
tätt sammanpackade klunga var det omöjligt att-bryta
sig. Då snapphanarne ändtligen hunnit undan och
Snabb kunde bana sig väg fram till målet, var Helge
borta. Afven röde Jan och svarte Niklas stodo ej,
att finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
