Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Komma hvad som komma vill“, ämnade han
just säga högt för sig själf, då Antoinette
Cor-delie kom ut. Hennes oro lyste igen i hvarje
drag af hennes anlete, i hvarje rörelse af
hennes lilla korpulenta person. De spelande ögonen
sågo nästan med fruktan bort till kuriren, som
nu satt vid roten af en gammal al. De röda,
skarpt tecknade läpparna med en svag skugga
af mustaeher darrade, och strykande undan det
burriga mörka håret, som ständigt föll ned öfver
pannan, utbrast hon med häftighet: quelle
terrible inquiétude. Och förledd af sitt koleriska
temperament utbrast hon, fullkomligt utan orsak, i en
lång diatribe öfver tjänstefolks opåpasslighet, ja
hon lät till och med hänföra sig till att ogilla
Gustave François, som hon eljes fann
tillbedjansvärd och fullkomlig, för hans denna gång
obegripliga nonchalans.
— Men ma chère, svarade Per Adrian med
ro, han kunde ju intet veta, desto hellre som han
ej ens har kännedom om att jag skrifvit till Hans
Majestät. #
— »JaS> ia&“> svarar Antoinette Cordelie
häftigt; liksom du vore den enda som skrifvit, jag
har skrifvit också och sagt Hans Majestät. . . .
— Hvad säger du Antoinette, är det möjligt?
och Per Adrian böjde sig häftigt framåt. . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
