Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minns du, min stumpa lilla, när jag lärde eder
quattuor species. Nu kommen I in till mig helt
beskedligt. Kunde jag icke tro, att du hade
be-gifvit dig af hit. Men tårar, tårar, nu, hvad skall
det betyda? Kom nu hem till gamla farbror! Du,
Gabrielle, bjuder på té. Vi gamla vänner skiljas
i morgon för att kanske aldrig träffas, kriget är
icke att leka med. Du må vara huru trött som
helst, nu följer du med, i afton ären I mina
gäster. Och gubben tog dem, en under hvardera
armen, och alla gingo öfver till den flygel, där
Nordencreutz logerade. — A la guerre, comme à la
guerre, sade han och förde dem in i den stora
låga ritsalen, där han inlogerat sig för de dagar
han bodde i Sveaborg.
Där tändes några ljus, som knappast lyste
upp en tiondedel af det stora rummet. Gabrielle
började att syssla med téet; en soldathustru
hämtade upp hvad som behöfdes för deras enkla
kvällsvard. Öfverste Nordencreutz, en gråhårig,
något korpulent, men rörlig äldre herre, påminte
dem om, huru de som barn kommo åkande till
honom för att läsa historia och matematik. — Ja,
kära vänner, åren ha gått sen dess. Gabrielle,
din mor är död, den fina, ädla människan,
hon har följt dem, så många andra af våra
vänner, som gått hädan. Nå Gustave François, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
