Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var redan helt nära den, då en fiende
rider — o barbar — tvärt igenom mina ärtsängar,
med ett spjut i högsta hugg efter mig. Då
smäller ett skott, ç’est mon Pierre Adrien, och
barbaren stupar i sitt blod; je suis sauvé, c’est mon
mari, qui me sauve. Jag rusar i båten, den enda
som finnes och ror moi même. Och medan jag
ror, ser jag Pierre Adrien, som från
verandan skjuter på fienderna. De skrika, de fly,
de komma åter, de anfalla, åter stupa de i sitt
blod. Han ensam, Pierre Adrien, står där mot
en hel här. Då kasta, ces diables, brinnande halm
på vår byggnad — inom ett ögonblick står allt i
rök och låga. Pierre Adrien, le vieux héros — ty
han var en hjälte, han hade alltid varit en hjälte,
världen må säga hvad den vill, jag kände honom
bättre än någon annan — han står midt i lågorna
och försvarar sitt hus. Och det var sublimt att
se! Plötsligt — han hade skjutit ut sina patroner —
drager han sitt svärd och rusar mot fienden.
— Nej, Antoinette Cordelie, nu kan du icke fly,
säger jag, jag vänder båten åter mot vår strand;
där han är, där vill äfven jag vara, vid sidan af
min man fort et brav.
Jag hör larmet, hör skriket af stridande,
döende män, hör flammornas brusande, hör Matts
Hanhi, le canaille perdu, hans stämma är mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
