Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domskimskap, i synnerhet i Dalarne och Norrland. Man ansåg nämligen där
allmänt, att den vigtigaste orsaken till dessa hemsökelser var okunnighet.
Den okunnige ansågs vara lättare mottaglig för dessa anfäktelser och egde
mot dessa ingen motståndskraft, »under det att de, som besökte skolan,
sades gå fria».
Största hindret för spridande af undervisning åt folkets barn var
emellertid kostnaden. För skolhus och lärosalar bekymrade man sig icke mycket.
Därtill användes snart sagdt hvilken stuga eller hvilket kyffe som helst, men
lärarens aflöning, hur ringa den än var, erbjöd städse den största svårigheten.
Lönen utgick vanligen i frivilliga afgifter af barnens föräldrar, merendels in
natura. Men då föräldrarne sjelfva voro fattiga, blefvo bidragen ofta otillräckliga.
På ett och annat ställe öfvertogs lärarens aflöning af fattighusen, och röster
höjdes redan nu att göra skolan till en kommunalangelägenhet. Läraren skulle
i sådant fall aflönas på samma sätt som prester och klockare. Tanken på
statsbidrag var icke heller främmande för denna tid. I 1682 års riksdagsakter
finnes en skrifvelse från allmogen i sådant syfte, hvilken skrifvelse kan anses
som en första motion om inrättande af en ordentlig folkundervisning för hela
landet. Af Kongl. Maj:t remitterades ärendet till guvernörer och landshöfdingar,
biskopar och konsistorier, och är det troligt, att denna »motion» föranledde de
bestämmelser angående folkundervisningen, som blefvo intagna i 1686 års
kyrkolag.
Intill denna tid har folkundervisningen, såsom redan är nämndt, nästan
uteslutande varit en stiftsangelägenhet, öfverlemnad ät de kyrkliga
myndigheternas och stiftschefernas vård och omsorg. Gifvet är dock, att dessa icke
kunde hafva samma förmåga att genomdrifva sin vilja som regeringen, och
icke minst Karl XI:s regering. Detta inses så mycket lättare, då man betänker,
hvilken auktoritet konung och konungamagt den tiden hade. Om därför 1686
års kyrkolag i fråga om folkundervisningen icke i sak innehåller något annat,
än hvad som länge i större delen af landet varit påbudet och anbefaldt, så fa
de i denna lag intagna bestämmelserna rörande undervisningen ändock sin
stora betydelse, såsom varande utgångna från riksdag och regering.
Folkundervisningens sak har blifvit föremal för statens lagstiftning. Man har fått den
första folkskolestadgan.
Enligt denna skulle läroämnena vara kristendomen, Cathechismi lära ,
och att läsa i bok, detta senare hufvudsakligen att betrakta som medel för
vinnande af insigt i den förra. Förstnämnda undervisning alag presten, den
senare kapellanen eller klockaren. Katekesförhör och katekespredikningar skulle,
med undantag för den brådaste och mörkaste tiden, hällas hvarje söndag, i
städerna i ottesången och på landet före högmessan. Ett stycke upplästes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
