Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsapparater, hafva sedan i allmänhet erhållit sådana. Sålunda fick premierlöjtnanten
vid Kongl. flottan C. Kleman genom Ivongl. brefvet den 1 Juni 1854 i uppdrag att
afresa till Danmark, för att taga närmare reda på därvarande räddningsväsens
organisation och apparater. Han föreslog vid sin hemkomst efter denna resa upprättandet
af tvenne räddningsstationer, nämligen vid Sandhammaren och Brantevik, och trädde
dessa i verksamhet vid slutet af 1855.
Sedermera hafva allt flere räddningsstationer upprättats, och finnas nu inalles
18 sådana, vid hvilka bergats intill slutet af 1897 ej mindre än 1,568 menniskolif,
som eljes sannolikt gått förlorade.
En egendomlig och allenastående räddningsbragd var vid utställningen
framstäld af Aktiebolaget Octopus. Det var nämligen bergningen af ångaren
Södra Sverige, som visades genom modeller, ritningar och beskrifning. Man
minnes ännu, hvilken uppmärksamhet och förvåning det väckte, när
underrättelsen spred sig, alt den ståtliga och så godt som nybygda ångaren Södra
Sverige på aftonen den 24 September 1895 i Stockholms skärgård stött på
grund och därefter sjunkit på c:a 55 meters vatten. Ett sådant haveri har,
så vidt jag känner, icke egt rum i mannaminne i Stockholms skärgård och
under sådana omständigheter. Lyckligtvis bergades alla de ombord varande
af lotskaptenen i Stockholms lotsfördelning, som med sin lotsångare kom i
närheten af det grundstötta fartyget omkring en half timme efter tilldragelsen.
Det ansågs naturligtvis omöjligt att från så stort djup som 55 meter
kunna upptaga vraket, då ingen dykare kan arbeta på större djup än c:a
35 meter. Men företaget åvägabragtes dock genom enig samverkan mellan
geni och kapital, varande dessa representerade af ingeniör Waller och
major Abenius. Huru man lyckades från det stora djupet med tillhjelp
af den s. k. Wallerska tuben och pontoner lyfta det stora skrofvet af »Södra
Sv erige lill vattenytan, sedan täta och inbogsera det till Stockholm, där det
vid utställningen intog en aktad plats och var ett föremål för ständigt
besökandes vetgirighet, allt detta står att läsa i en af Herman A. Ring under
titel »Ångaren Södra Sveriges bergning» utgifven bok, till hvilken jag får
hänvisa den, som önskar närmare upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
