Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om söndagarne, utan att göra väsen af sig, och
utan att så mycket som ha supit sig full en enda
gång i hela sitt lif.
Men nu skulle han till sta’n för att roa sig,
och med fem kronor i fickan gick han ombord på
ångbåten, som tidigt en lördagsmorgon ångade in
emot Stockholm.
Det var tre pojkar, som hade gjort sällskap,
och alla tre gingo och stampade på fördäcket, så
godt de kunde hållande värmen oppe den kalla
oktobermorgonen.
Lilla Lars kände sig riktigt konstig till mods,
bara därför att han visste, att i dag var han ute för
att roa sig. Han stod med händerna i rockfickan
och tyckte, att allting var kallt och besynnerligt,
och han hade en oredig föreställning om något nytt
och oerhördt, som väntade honom. På stränderna
glittrade rimfrost, och mot ångbåtens bog blåste en
bitande vind, som kylde ända in på bara kroppen.
De tre pojkarne hade fått litet mat, innan de
foro hemifrån. Men värmen, hvilken på så sätt var
magasinerad, började i alla fall småningom att
fördunsta, och från dörren, som smälde upp och igen,
så ofta någon gick ned i försalongen, stego
oupphörligt förädiska dunster.
»Om man skulle ta’ sig en liten knaber»,
menade en af pojkarne.
»N-j-a», det förstås. Efter det ändå skulle vara
roligt.
De tre gingo ned i försalongen.
Långsamt och försigtigt stego de utför den
smala ångbåtstrappan. Lilla Lars gick sist. Och när
de kommo in i det låga rummet, stannade de alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
