Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur pass oneutrala böra vi vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon, då det gäller både den politiska och själsliga
neutraliteten, ådagalägger en rättvisa, som visserligen i
likhet med min egen troligen ej är fullkomlig men i
alla fall förvånande. Hon har säkert rätt, då hon i sin
bok beskyller mig för en viss partiskhet. Hon dömer
mellan de personer, som hon litet väl energiskt kallar
»tysk-svenskar», och dem, som hon litet väl milt
glömmer att kalla rysk-svenskar. Jag ogillar båda
sorterna men är tacksam mot tysk-svenskarna av den
anledning, att de tvingat en hel del av mina bekanta
att deklarera sig som helt enkelt svenskar, något till
vilket de aldrig förmatts varken 1905 eller vid andra
liknande och lämpliga tillfällen.
I vilken grad Ellen Key är rättvis ser man av ett
par omdömen, som jag anser vara både ovanliga
och, vare det sagt utan ringaste ironi eller
malplacerad överlägsenhet, rent av rörande. Först kommer
hon med ett öppet erkännande, »utan horn eller
tänder», av vår regerings från många håll frenetiskt
misstänkliggjorda sätt att skydda vår neutralitet.
»Själens neutralitet», skriver Ellen Key, »innebär
hjälpsamhet och vänlighet mot alla nationer, när de
behöva vårt mänskliga deltagande. I detta avseende
kunna vi med stolthet säga, att vi svenskar från
krigets första dagar vackert visat en äkta neutralitet.
Likaså förtjänar vår regering hela vår tacksamhet,
emedan den fyllt neutralitetens förpliktelse att åt alla
håll hävda folkrättens krav, även när detta på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
