Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördömelserop, som de europeiska raserna och
trosbekännelserna rikta mot varandra, liksom Epikurs gudar
lyssnade till mumlet, som uppsteg från den
olyckliga jorden under deras gyllene borg.» »Men»,
fortsätter Ford, »denna period av undantagsrätt är slut;
sedan Bryce tecknade denna idylliska tavla, har kriget
med Spanien utkämpats, och U. S. A. har nu
avlägsna, av dem avhängiga områden och besittningar
att styra och försvara.»
Man glömmer egendomligt nog i Europa alltför
lätt »den stora fredliga demokratiska republikens»
senaste krigshistoria. Man minnes alltför dunkelt att
1861—1865 fördes ett krig, visserligen inbördes, men
det måtte väl kunna räknas i alla fall, ett krig som då
verkligen var »the biggest in the world». Då de båda
kämpande härarna voro som starkast, hade nordstaterna
1,500,000 och sydstaterna 700,000 man under vapen.
Det lyckades helt naturligt för de rika, mer än
dubbelt så talrika industriidkande nordstaterna att efter
fyra års sega och oerhört blodiga strider tvinga de
med negerslavar jordbruksidkande sydstaterna att
underkasta sig centralregeringen, att frigiva sina
negerslavar och ge dem allmän, lika, direkt rösträtt. Det
får icke betraktas som någon sympatiyttring för
slaveriet, att England varmt understödde sydstaternas
önskan att bilda en egen fristat. Man trodde helt
enkelt, att det skulle bli lättare för England att
genomdriva sina önskningar och fordringar gentemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
