Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romain Rolland och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAIN ROLLAND OCH KRIGET. 87
rande, liksom den fullkomligt omusikaliske undrar
vad det är för enerverande buller, som en orkester
framkallar genom att spela en symfoni.
Några aforismer av den store fransmannen belysa
ytterligare det sagda.
»Bland våra västerländska folk fanns intet skäl till
krig, ty», förklarar författaren, »vi hata icke varandra »
»Vem har drivit folken till den förtvivlade
nödvändigheten att krossa motståndaren eller dö, vem om
icke deras regeringar?»
Och slutligen: »Vilken är den regering, en hederlig
man skulle vilja räcka handen?»
Den revolutionäre Ledru Rollin frågade med en sorts
förtvivlan under arbetarrevolutionen juni 1848, hur det
kunde komma sig, att han, frihetsvännen, satt i Palais
Bourbon och rekvirerade militär för att skjuta på folket.
Han var ej den förste och blev ej den siste, som
med smärta fick lära sig, att verkligheten ter sig något
olika, då man har att se den i ögonen, än skildra den
på en radikal tidningsredaktion — och på en
konservativ också för resten.
Regeringarna, de må vara konservativa, liberala
eller socialistiska, tala och handla under ansvar. En
regering måste se till, »ne quid detrimenti capiat res
publica», att icke staten lider någon skada; och som
bekant kunna kritiska förhållanden vid många tillfällen
fordra både spöknippor och bilor, både svärd och på
senare tider grovt, mycket grovt artilleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
