Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kusinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
gökarna äro, och sedan bli vi nog snart klara. Den
långbente der är prins Charlie, tant Claras pojke.
Hon har bara en och derföre, ser du, är han någonting
särdeles rart. Don här gamla pojken är Mac, bok-
malen, och den° der fina petiga fröken är Steve,
sprätten (var sa god och se på hans handskar och
chevelure bara); de äro tant Janes pojkar och ett
par riktiga guldgossar ska du tro. De der tre pysarna
äro mina bröder, Geordie och Will samt liten Jamie.
Nu mina raska gossar, träden nu fram och visen att
I han belefvenhet.“
Yid denna befallning framräcktes, till Rosas stora
förtviflan, ännu sex händer, hvilka alla hon insåg, att
hon måste trycka. Det var ett svårt ögonblick för
den blyga flickan, men då hon tänkte’ på, att de
voro hennes slägtingar, som kommit för att väl-
komna henne, försökte hon att besvara deras helsning
så hjertligt som möjligt.
Da denna imponerande ceremoni var öfver bröts
ledet, och båda rummen tycktes ögonblickligen fulla
med pojkar. Rosa tog hastigt’ sin tillflykt till en
stor länstol och satt der och betraktade inkräktarne
och ° undrade när hennes tant skulle komma till hennes
bistånd.
Liksom om gossarne ansågo sig förpiigtade att
uppfylla sin skyldighet, huru tryckande den än kunde
förefalla, stannade hvar och en af dem bi’edvid hennes
stol, när de kommo der förbi, gjorde en kort
anmärkning, fick ett ännu kortare svar, och smög
sig derpå undan, med en min af lättnad.
Archie var den första som kom. Han lutade
sig öfver ryggstödet på stolen och anmärkte i en
beskyddande ton:
“Det är riktigt roligt, att vi ha dig här nu,
kusin; jag hoppas att du skall komma att trifvas bra.“
“Det tror jag nog.“
Mac strök luggen ur ögonen, var nära att ramla
ötver en pall och frågade helt tvärt:
“Har du några böcker med dig?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
