Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Onkel Alec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
■ stone försöka att komma dig att känna den mindre
Hvad mera, mm älskling’?’* 11 e-
i ( ’?f a,r sa trott och klen ständigt, att jag-äldri°-
att Ä ^ fe"”6 lla lnst ock deV gör
att jae bin stygg och ledsen," suckade Rosa och lade
handen pa det varkande lmfvudet.
’?,Ctta ar °n sak 80m vi kunna och skola bota,"
sa c hennes onkel med en afgörande nickning, som
satte hans lockar i en så häftig rörelse, att Rosa
1,118 ti’’’lil1flckil..iai11 under de bruna.
lamt Myra säger, att jag har ingen stark kropps-
Sfir f ska11 bli stark," anmärkte
Iw fint1 n i l1 lik80m 0111 det ändå vore
något nnt att vara klen.
“Tant Myra ä^én - hm! en förträfflig „vinna
vandra J T"8 ^ atfc alla "umniskor
t andi a pa grafvens rand; och så sant jag lefver
i_oi jag inte, att hon känner sig förolämpad, om men-
mskor inteMagga sig ned och dö! Vi ska’lära henne
kanUfiTLJ 8fcaf“k kroppsbyggnad och huru nian
kan fa sma b eka stackare till duktiga rödblommiga
flickor. Det ar ju mitt yrke, som du vet," tillaSe
han i en lugnare ton, ty hans plötsliga häftighet hade
nastan skrämt Rosa.
“Jag hade alldeles glömt, att du är läkare, onkel-
hH “fvS at’ J°$ myiCköt glad ät’ *y Ja8’ vill så gerna
bli liisk, men jag lioppas, att du inte ger mig mvc-
ket medicin, ty jag har redan fått en sådan förfärlig
mangd, och det gor mig mte den ringaste nytta."
pH r, ,d<i!’ aU Rosa 8ade detta, visade" hon på
ett litet bord, som stod strax innanför fönstret, och
hvarpa var uppstäldt ett helt regimente af flaskor.
_ Ali ha. JNa nu skola vi väl se efter livad dessa
välsignade qvinnor gjort for skada." Dervid sträckte
fi-!sl-n ’BC, arm1en m 8’öuoni fönstret, tog ut deu ena
flaskan efter den andra, placerade dem på det breda
staketet framfor sig, undersökte omsorgsfullt den ena
ettei den andra, log at några, rynkade pannan åt
andra och sade,’i det han ställde ifrån sig den sista:
Alcott, kusinerna.
z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
