Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Onkel Alecs rum - 7. En tur till Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hej, herr doktor; mycket, mycket angenämt,
och jag skall försöka, så mycket det står i min för-
måga, att vara en god patient. Men jag tror verk-
ligen, att det inte är möjligt att vara sjuk i detta
rum,“ tilläde hon med en lycklig blick, då hennes
ögon vandrade från det ena behagliga föremålet till
det andra.
“Du tycker således mera om min medicin än
tant Myras och -bryr dig inte om att kasta den ut
genom fönstret, eller hur?“
Sjunde kapitlet,
En tur till Kina.
“Kom, barnet mitt, jag har en ny dosis åt dig.
Jag gissar, du lär väl inte komma att ta den så lätt
som den sista, men det går väl bättre sedan,“ sade
Dr. Alec, omkring en vecka efter den stora surprisen.
Rosa satt i sitt vackra rum, der hon gerna skulle
ha tillbragt hela sin tid, om det varit henne tillåtet,
men hon såg likväl leende upp på onkeln, ty hon
fruktade ej mera hans läkemedel, och var alltid bered-
villig, när han föreslog henne att försöka något nytt.
Det senaste hade varit en uppsättning lätta trädgårds-
redskaper, hvarmed hon hade hjelpt honom att ställa
blomsterrabatterna i ordning, och på samma gång lärt
allt möjligt roligt och nyttigt om plantorna, och ehuru
hon studerat botaniken i skolan, föreföll henne detta
studium mycket torrt och tråkigt, då hon jemförde det
med onkel Alecs lifliga föredrag.
“Nå, livad är det denna gång, då?“ frågade
hon, och lade ned arbetet i sin sykorg, utan ett ord
eller en min af missnöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
