Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
så der ja, nu kan ni få damma så snart dammet
lagt sig, så får jag gå och sopa trapporna,“ sade
Phebe och gick sjungande ut med borsten under ena
armen och viskan under den andra.
Rosa dröjde qvar, der hon stod, och började
tänka på huru många angenäma stunder hon haft på
den senaste tiden, ty blomsterodlingen hade lyckats
mycket väl för henne, och hon hade lärt att simma
och ro, och gjort trefliga promenader både till fots
och i vagn, och tillbragt lugna, angenäma timmar med
läsning och samtal med onkel Alee, — och bäst af
allt, •— det gamla lidandet och svårmodet plågade
henne numera högst sällan. Hon kunde nu arbeta
och leka hela dagen, sofva. godt hela natten och
glädja sig åt lifvet med ett friskt, lyckligt barns hela
njutningsförmåga. Hon var visserligen ännu långt
ifrån så frisk och stark som Phebe, men det gick
dock framåt, de förr så bleka kinderna hade nu fått
färg, händerna hade blifvit bruna och fylliga, och
skärpet satt snart ej mera för löst kring hennes lif.
Ingen menniska talade med henne om hennes helsa,
och hon hade alldeles glömt, att hon ej hade någon
stark kroppsbyggnad. Hon använde ingen medicin,
utan begagnade endast Dr Ålecs tre stora läkemedel,
och de tycktes göra henne mycket godt. Tant Plenty
sade att det var pillernas förtjenst; men då ingen ny
sats följde på den första, så var detta troligen ett
misstag af den goda tanten.
Rosa såg verkligen ut som en ros, der hon nu
stod, leende för sig sjelf åt en. bättre hemlighet än
Phebes, — en hemlighet, som hon sjelf ej anade,
förr än hon, några år senare, upptäckte den, — jag
menar — lyckan att ega en god helsa.
“Hvad drömmer prinsessan om deruppe i sin
hängande trädgård ?“ frågade onkel Alecs röst ned-
ifrån trädgården, och i samma ögonblick kom en stor
ros farandes genom luften och slog emot hennes kind.
“Jo, onkel, jag stod och önskade, att jag kunde
företaga något roligt på denna vackra dag; något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
