Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Macs sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Rosa började med mycken liflighet och gick
hastigt igenom^ några kapitel, hon var förtjust öfv.er, att
hon lyckades så väl med uttalandet afde svåra namnen,
ty hennes åhörare rättade henne ej en enda gång, och
låg så stilla, att hon tog för afgjordt, att han var i
högsta grad intresserad.
Plötsligen blef hon, midt uti det allra intressan-
taste, afbruten af Mac, som med häftighet reste sig
upp i soffan och med en duns satte ned fotterna i
golfvet. Derefter utropade han med en hes, upprörd
stämma:
“Stanna! Jag hör inte ett ord af hvad du läser,
så du kan så gerna spara din röst och svara mig på
en fråga.“
“Hvad är det, du vill veta?“ frågade Rosa helt
oroligt, ty hon hade något på sinnet och fruktade, att
han misstänkte hvad det var.
“Se på mig, Rosa, och svara mig, ty jag vill veta
något, som jag vet, att du kan säga mig.“
“Kära Mac, fråga mig inte,“ sade Rosa bedjande.
“Du måste svara mig, annars rycker jag skärmen
af mig och stirrar pä solen, så mycket jag förmår.
Nå, vill du?“ och dermed reste han sig upp, som om
han ämnade sätta sin hotelse i verkställighet.
“Ja, jag vill; jag skall säga dig, hvad du önskar;
om jag bara vet det; men var inte så häftig och
tänk inte på att göra något så förryckt, “ utropade
Rosa, helt förtviflad.
“Nå, det är bra; hör på då, och slingra dig inte
undan, som alla de andra göra. Sa’ inte doktorn,
att mina ögon voro sämre sista gången han var här ?
Mamma ville inte säga mig det, men du måste.
“Jag .tror, att han sade det,“ stammade Rosa.
“Jag kunde tro det! Sade han, att jag skulle
kunna börja i skolan igen, när ferierna äro slut?“
“Nej, Mac,“ liviskade Rosa.
Ett enda ofrivilligt utrop af smärta gick öfver
Macs läppar, men Rosa såg huru han bet ihop tän-
derna och drog ett djupt andetag, liksom om hon till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
