Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Macs sjukdom - 12. Rosas makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
jag en mängd galenskaper. Hör på, Rosa, tala om
för de andra, att jag vet det nu, och att det är mycket
bra, och att jag inte vill, att de ska’ tala med mig
derom eller gå och lipa öfver mig. Dra’ på nu med
sången, så ska’ jag försöka sofva. Ack, om jag kunde
sofva ett år och vakna upp frisk.“
“O, Mac, hvad jag önskar, att du skulle kunna det!“
Rosa sade detta med en sådan innerlighet, att
Mac blef rörd deraf. Han famlade efter hennes för-
kläde och fasthö]l ena hörnet deraf, som om det gjort
honom godt, att veta, att han hade henne i sin närhet.
Men han sade endast:
“Du är en liten snäll, medlidsam varelse, Rosa!
Ta’ nu den der sömniga sången, som du vet, att jag
alltid brukar somna vid.“
Fullkomligt belåten med detta ringa bevis på
erkänsla för allt hennes deltagande, började Rosa fläkta
med solfjäder och sjöng derunder med ett drömmande
poetiskt föredrag den vackra skotska balladen. Inom
några minuter var den arma lidande gossen förflyttad
till drömmarnas land, uttröttad som han var efter den
bedröfliga underrättelse han fatt och de bemödanden
han gjort att manligt bära den.
Tolfte kapitlet,
Rosas makt.
Rosa omtalade, enligt öfverenskommelse, för de
andra hvad som hade passerat, och ingen “lipade“
öfver Mac eller sade ett enda ord, som kunde oroa honom.
Han hade ett samtal med doktorn, men fick mycket
liten tröst deraf, ty han erfor, att “hvad han egent-
ligen fick göra“, var alls ingenting. TJtsigten att med
tiden få studera litet, om allt gick väl, ingaf honom
dock mod och kraft att bära sitt sorgliga öde. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
