Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Rosas makt - 13. Bergshyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, det ska vi,“ svarade de med en mun, och
dervid blef det till Rosas stora förvåning och tysta
belåtenhet; Arcliie var dock egentligen hennes kavaljer,
ty de båda andra endast hoppade öfver gärdes-
gårdar, sprungo i kapp och brottades med hvarandra
hela vägen.
“De lugnade sig dock, när de komrno fram till
byggningen, stannade utanför porten, togo Rosa hjert-
ligt i handen, den ena efter den andra, gjorde sina
sirligaste bugningar och begåfvo sig derifrån med så
mycken höfviskhet och vördnad, att Rosa, i det hon
gick in sade till sig sjelf med barnslig tillfredsställelse:
“Nå, detta kan något vara. Rå sådant sätt är
det, som jag önskar att bli bemött!“
Trettonde kapitlet.
Bergshyddan.
Ferierna voro slut, gossarna begåfvo sig åter till.
skolan; men den stackars Mac stannade bedröfvad
hemma. Han behöfde ej mera hålla sig j mörkt rum
nu, utan endast begagna blå glasögon, genom hvilka
han fick en dyster åskådning af lifvet, som man väl
kan tänka sig, ty han kunde ju ej företaga något
annat än vandra omkring i mörkret och bjuda till att
förströ sig, utan att begagna sina ögon. Den som
någon gång varit dömd till detta slags sysslolöshet,
vet huru obehagligt det är och kan väl fatta det sin-
nestillstånd, som en dag kom Mac att i förtviflan yttra
till Rosa’:
“Jag säger dig, Rosa, att om du inte hittar på
någon sysselsättning eller förströelse åt mig så skjuter
jag mig bestämdt för pannan en vacker dag.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
