Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bergshyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
nedlagt några sömnpulver, ty så djup och behaglig
var deras slummer.
Dagen derpå började det helsosamma lifvet ute
i det fria, hvilket har en så underbar verkan på
trötta sinnen och svaga kroppar. Vädret var utmärkt
vackert och den friska bergsluften gjorde, att barnen
blefvo så yra som lössläppta fålar, under det att de
gamla gingo omkring leende åt hvarandra och litet
emellan utropade: “O, hvad det är herrligt!"
Till och med Mac, som kommit dit så trög och
ledsen, sågs hoppa öfver gärdesgårdarna, som om han
rakt inte kunde undgå att bli smittad afden allmänna
munterheten; och när Rosa kom springande efter
honom med hans bredskyggiga hatt, gjorde han henne
det lifvande förslaget att de skulle begifva sig till
skogen och jaga ekorrar.
Jamie och Pokey blefvo genast inskrifna i Bergs-
hyddans lätta infanteri, —• ett verkligen storartadt
regemente, bestående uteslutande af officerare, alla
med trekantiga hattar, bärande fanor, och svängande
stora svärd eller slående på trummor. Det var ett
skådespel som kunde lifva den trögaste, när detta
tappra kompani marscherade ut från gården i full
uniform, med kapten Dove — en högtidlig elfvaåring
med stort hufvud — utdelande sina order med en
generals hela allvar, och hans regemente åtlydande
dem med mera villighet än skicklighet. De små
syskonen Snow buro sig alls inte dumt åt, och löjt-
nant Jack Dove -var storartad att skåda; likaså trum-
slagaren Frank, husets springpojke, när han ramlade
på af hjertans grund med trumpinnarne. Jamie
hade “exercerat" förr, så han blef genast utnämnd
till öfverste men Pokey var den roligaste af alla
och framkallade starka applåder från åskådarne, der
hon utgjorde eftertruppen, med den trekantiga hatten
nerdragen öfver ena ögat, fanan släpande öfver axeln,
och trävärjan stående rätt upp i vädret; hennes an-
sigte strålade af förtjusning och lockarna svajade för
vinden, då hon stultade framåt på de små tjocka benen,
under fåfänga bemödanden att hålla takten som en karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
