- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
152

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ah!“ med en ton af förskräckelse, som tycktes
intyga, att den lärorika historien började bli af stort
intresse för henne.
Rosa hördo och såg huru den lilla synderskan
helt ofrivilligt röjde sig, och fortfor på ett imponerande
sätt, under det att gossarna stötte på hvarandra och
gjorde miner, att de förstodo skämtet.
“Men det var ändå någon som såg den lilla
stygga flickan, och hvem tror ni, det var?“
“Det var Gud,“ mumlade Pokey, träffad af sam-
vetsqval och betäckte sitt lilla runda ansigte med de
små knubbiga händerna, som på långt när ej räckte
till att skyla det.
Rosa blef litet öfverraskad af detta svar, men
då hon såg, att hennes berättelse åstadkom åsyftad
verkan, tilläde hon helt allvarligt:
“Ja, Gud såg henne, och den unga flickan också,
men hon sade ingenting; hon väntade, tills hon skulle
lä se, hvad den lilla flickan skulle taga sig för. Hon
hade varit mycket glad innan hon tog bindeln, men
när hon hade den i sin ficka, såg hon så orolig ut
och satte sig om en stund ned i en vrå och blef helt
allvarsam. Så satt hon och funderade en liten stund,
men då gick hon och lade bindeln tillbaka i korgen
helt sakta, och hennes ansigte klarnade igen, och hon
blef åter ett litet gladt och lyckligt barn. Den unga
flickan gladde sig deråt oeh undrade hvad det kunde
vara som gjoide, att hon lade dit den igen.
“Tamvetet slod henne,“ hviskade en ångerfull
stämma bakom de små händerna, som betäckte Pokeys
röda ansigte.
“Och hvarföre tog hon det väl, tror ni?“ frågade
Rosa, som märkte, att hennes åhörare voro intres-
serade af berättelsen och den oväntade tillämpnin-
gen deraf.
“Don var så vacker och hoprullad, och hon ville
så gerna ha den,“ svarade den barnsliga rösten
helt sakta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free