Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Rosa får något att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
svarade Phebe, och lät ined motvilja Rosa undersöka
de dåliga materialier hvarmed hon arbetade.
En bit al’ en griffoltafla, ett par griftel- och blyerts-
stumpar, en gammal almauacha till läsebok, några
bitar gråpappor, som hon strukit och sytt ihop "till
en skrifbok och åtskilliga recepter, skrifna med tant
Plentvs tydliga stil till föreskrift. Iletta, tillika ined
en liten flaska bläck och en rostig penna var Phebe®
hela uppsättning, och det var alls inte underligt, att
det inte gick “mycket framåt", i trots af don tåliga
ihärdighet, som tillbakahöll de framträngande tårarna
och den lasta vilja, som dref den sprättande pennan
framåt på papperet.
“Ja, ni må gorna skratta åt mig, kära Miss Rosa,
jag vet uog, att mina skrifdon äro litet besynnerliga,
och det är dorföro jag gömmer undan dem; men det
gör ingenting nu, sodan ni en gång upptäckt mig, och
jag skäms inte, lör någonting annat än att jag är så
efter vid min ålder,“ sade Phebe ödmjukt och rod-
nade af blygsel, när hon suddade ut några sneda bok-
stäfver med en tår, som ännu ej torkat på grifteltaHan.
“Skratta åt dig! Hej, jag skulle snarare vilja
gråta, när. jag tänker på hvilken egenuyttig varelse
jag är, som bar en sådan mängd böcker och saker
och inte tanker på att ge dig en enda af dem. Hvår-
före också inte komma och bo mig derorn, i stället
att streta så der på egen hand? Det var inte snällt
af dig, Phebe, ocii jag skall aldrig förlåta dig, om
du gör så en gång till,“ svarade Rosa, med ena
handeu på Phebes skuldra, under det att den andra
vände om bladen på den; lilla skrifboken.
"Inte ville, jag be er om något mera, kära Miss
Rosa, när ni ständigt är så god emot mig," började
Phebe och såg upp på henne med en, tacksam blick.
“O, du stolta varelse! just som om det inte vore
det allra roligaste att gc och jag inte hade största
nöjet deraf. Hör på mig nu, Phebe, jag har fått en
idé, som du inte far sätta dig emot, ty då blir jag
mycket oncL, Jag önskar ju någon sysselsättning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
