Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Rosa får något att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
• t 1111 ^rattade Rosa. på sitt allvarliga,
mtagande satt, huru hon börjat gifva Phebe under-
visning. Hon talade mycket om sin elevs törst efter
vetande . ooh hvilket nöje det gjorde henne sjelf att
kunna hjelpa henne litet, samt tilläde med en småklok
mcknmg med hufvudet:
“Ooh det är mycket nyttigt för mig också, onkel
ty hon lar sa latt och är så ifrig, att jag måste göra
mitt. allra bästa för att hon inte skall gå om mig, i
somliga saker åtminstone. I dag t. ex. förekom ordet
“bomull", i hennes innanläsning, och hon började
fråga allt möjligt derom, så att jag riktigt blygdes
otver huru litet jag visste. Jag kunde ej säga henne
mera än att jiet är en planta, som växer der nere i
Södern, i nagot slags hylsa, och att man gör tyger
deraf. Det var om bomullen jag höll på att studera så
flitigt, när du kom, och i morgon skall jag berätta
henne allt derom, och om indigo också. Således, ser
du, att äfven jag lär mycket af dessa lektioner, ty
det är ju så godt som en repetition på allt hvad jag
har lärt, och mycket trefligare än om jag skulle gå
igenom det för mig sjelf."
“Du lilla sluga snärta! Det är således på detta
vis du vill lura mig, eller hur? Detta kallas inte
att studera, kan jag förmoda?"
“Hej, Sir, det kallas att undervisa, och jag för-
säkrar dig, att jag tycker mycket mera om det, än
oju jag_ fick något riktigt roligt blott för mig sjelf.
För öfrigt vet du ju, onkel, att jag har adopterat
Phebe och lofvat att vara en syster för henne, och
då måste jag naturligtvis hålla mitt löfte," svarade
Rosa, och såg både orolig och beslutsam ut der hon
stod och väntade på sin dom.
Men hennes sak var redan vunnen, ty hon hade
på ett så gripande sätt beskrifvit den gamla griffel-
tafvelbiten och gråpappersskrifboken, att det gjorde
ett djupt intryck på hennes förträfflige onkel. Innan
hennes berättelse var slut hade han bestämdt sig för
att skicka. Phebe i en skola, och förebrådde sig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
