Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. I valet och qvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
“Det medger äfven jag; och jag går ännu längre,
ty jag tror verkligen, att Aleos metod har gjort
underverk med flickan; hon blir en skönhet om ett
par år,“ inföll tant Clara, i hvars tanke detta var det
bästa vitsord, som kunde gifvas.
“Jag trodde alltid, att han skulle lyckas, och
det gläder mig så innerligen, att ni alla erkänna det,
ty han har mera heder deraf än I kunnen ana, och
förtjenar större bifall än han någonsin kommer att
1a,“ utropade tant Jessie, och klappade händerna af
förtjusning, så att Jamies lilla röda strumpa svajade
i luften som en segerfana.
Dr Alec gjorde en sirlig bugning för dem alla
och såg särdeles belåten ut. Derpå yttrade han, mycket
allvarsamt:
“Jag tackar er; men nu är frågan: skall jag fort-
fara? — ty detta är endast en början. Ingen af er
kan ana hvilka svårigheter jag haft att bekämpa,
hvilka misstag jag har begått, huru jag måst studera
mig in i saken, och hvilken oro jag ofta känt. Syster
Myra har rätt i en sak — Rosa är en liten svag
varelse, som hastigt blomstrar upp i solskenet och
lika hastigt tynar af i skuggan. Hon har intet sär-
skildt ondt, men hon har ärft sin mors känsliga natur
och fordrar den klokaste och ömmaste behandling för
att ej den lilla verksamma själen må förderfva den
fint organiserade lilla kroppen. Jag tror, att jag har
funnit det rätta behandlingssättet och om I viljen
bistå mig, hoppas jag, att det skall lyckas oss att
göra henne till en god och ädel qvinna, som skall
bli en stolthet och en tröst för oss alla.“
Här stannade Dr Alec och hemtade andan, ty
han hade talat med djupt allvar, och hans röst blef
litet hes vid de sista orden. Ett allmänt sorl från
damerna tycktes uppmuntra honom och han fortfor
med ett förbindligt leende (ty han försökte med slughet
att vinna dem på sin sida, på det att de måtte rösta
för honom, när tiden var inne).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
