- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
29

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

"Det var då väl, att det inte var någon annan
än ni; men jag var så lycklig öfver att vara hemma
igen, att jag glömde, att jag ej mera är lilla Rosa,
svarade denna och slätade sina lockar, hvilka flögo i
vild oordning kring hennes hufvud.

"Dn är allt bra lik henne med lockarna omkring
axlarna alldeles på det gamla viset. Jag saknade
dem i går afton fastän jag inte riktigt visste hvad
det var som fattades. Hur mår onkel och Phebe?::
frågade Archie, hvars ögon under det han talat hade
blickat öfver "Rosas hufvud åt verandan till, hvarest
en qvinlig varelse syntes emellan de gulnande slin-
gerväxterna.

"Jo tack, mycket bra.. Vill du inte komma in
och försäkra dig derom med egna ögon?

"Nej det är alldeles omöjligt, alldeles omöjligt.
Affärerna, förstår du, affärerna. Den här karlen är
min högra hand, och jag kan inte undvara honom
ett enda ögonblick. Kom Archie, vi måste fara genast,
om inte gossarne skola försumma tåget," svarade onkel
Mac och såg på klockan.

Med ännu en blick från den ljusiockiga flickan
vid grinden till den mörkögda bland vinrankorna,
körde Archie vidare, och Jamie trafvade efter, trö-
stande sig med äpplet numro två öfver sitt lidna
nederlag.

Rosa dröjde ett ögonblick; hon hade stor lust att
springa vidare och titta in till alla tanterna, den ena
efter den andra; men hon kom ihåg, att hon ej hade
någon hatt på hufvudet, och ämnade derföre just
vända om, då hennes uppmärksamhet väcktes af ett
muntert: "Ohoj, ohoj!”

Hon såg upp och varseblef Mac, som närmade
sig med raska steg och hviftande med handen.

"Campbellarne komma så fort de hinna denna
morgon, och ju flera desto bättre," sade hon, i det
hon sprang honom till mötes.

"Du ser alldeles ut som en snäll gosse, som går
i skolan och helt flitigt och beskedligt läser öfver sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free