- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
48

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

allt ifrigare började bedja dem tänka på att återvända
till hemmet.

Och så kommo de hem, och nu måste arftagerskan
bereda sig på att intaga sin rätta plats; ty vid tjugu-
ett års ålder kom hon i besittning af den förmögenhet,
som hon under så många år försökt lära att väl
använda. Stora planer hvälfde sig i hennes hjerna,
ty, ehuru hennes hjerta var lika varmt som förr,
hade hon dock med åren lärt sig försigtighet, och
erfarenheten hade visat henne, att den klokaste
välgörenhet är, att lära de fattiga hjelpa sig sjelfva.

Dr Alec fann det ganska svårt att lägga band
på denna unga menniskoväns alltför stora ifver, ty
hon ville genast börja att begåfva hospitalerna, grund-
lägga barn- och sjukhem, adoptera fader- och moder-
lösa samt hjelpa hela menniskoslägtet.

«Tag litet tid på dig att se dig omkring och
få ett fast fotfäste, barn, ty den verld, du hittills
lefvat i, är mycket enklare och hederligare än den,
du nu går att inträda i. Pröfva dig sjelf och tänk
noga efter, om du verkligen tycker, att det lefnads-
sätt du hittills fört är det bästa; ty du är nu gammal
nog att afgöra- och klok. nog att förstå hvad som
leder till ditt sanna väl, hoppas jag,” sade han, med
svårighet sättande sig in i den tanken, att den lilla
fogeln nu blifvit så stor att den ej mera behöfde
hans vingars skydd, utan skulle försöka att göra en
utflygt på egen hand. i

Vet du, onkel, jag är så rädd, att du skall
finna dig sviken i dina förhoppningar angående mig,"
svarade Rosa med ovanlig tvekan, ehuru hennes
ögon uttryckte en liflig önskan. Men du vill ju
att jag skall vara fullt uppriktig, och jag har blifvit
van att säga dig alla mina dåraktiga tankar. Jag
vill derföre tala rent ut, och jag ber dig, om du
tycker att min önskan är mycket barnslig och dumg
så säg mig det, ty du får inte öfvergifva mig helt
och hållet, fastän jag har blifvit stor. Du ber mig
vänta litet, pröfva mig sjelf och tänka efter, om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free