Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9”
uppfostran var mycket försummad, och hon var glad
då hon fick sväfva bort i dansens hvirfvel med Steve,
ehuru han knappt var mera än en tum längre än hon.
Hon -behöfde dock ej lida någon brist, hvarken på
kavaljerer eller förkläden, ty alla de unga männen
egnade henne den varmaste hyllning, och alla mam-
mor riktigt strålade af hjertlighet emot henne.
Charlie var ej der, ty när han fick veta, att
Rosa stod fast vid sitt beslut, och dessutom för den
närmaste framtiden hade utvalt Mac till sin riddare,
brydde han sig ej om att infinna sig, utan drog sig
tillbaka i vredesmod, för att trösta sig med mindre
oskyldiga nöjen. Rosa fruktade detta, och derföre
öfverfölls hon emellanåt, midt uti all den glädje och
munterhet som omgaf henne, af en känsla af oro,
som stundtals gjorde henne mycket tankfull. Hon
kände sin makt och bemödade sig att väl använda
den; men hon kunde ju ej visa Charlie vänlighet
utan att vika ifrån sina grundsatser eller ingifva
honom falska förhoppningar.
"Ack, om vi alla vore barn igen, då behöfde vi ej
frukta, att våra hjertan skulle bli upproriska emot
ogs och skulle ej vara utsatta för allt för stora fre-
stelser,” sade hon till sig sjelf, då hon ett ögonblick
hvilade ut i-en lugn vrå, medan hennes kavaljer hem-
tade henne ett glas vatten. Men midt utidenna halft
sorgena halft sentimentala betraktelse hörde hon en
bekant röst bakom henne med mycket allvar yttra
följande:
"Ja, allofit är ju det nya silikatet af aluminium
och magnesia, mycket liknande pseudofiten, som Veb-
sky påträffade i Schlesien."
"Hvad i Herrans namn är det Mac talar om!
tänkte hon; och då hon tittade igenom en stor blom-
mande azalea, såg hon sin kära kusin, fördjupad i ett
samtal med professorn, och, som det tycktes, riktigt
i sitt element, ty det melankoliska uttrycket i hans
ansigte hade alldeles försvunnit, och det strålade, nu,
af det lifligaste intresse, under det den äldre man-
Alcott, Rosa. IL 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
