Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAA an
121
tandet om hennes första misslyckande retade hennes
stollhet och sporrade henne att göra sitt bästa, med
denna lugna beslutsamhet, som öfvervinner fruktan,
uppeldar ärelystnaden och förvandlar nederlag till
seger. Hon såg nu hela tiden stadigt på Rosa eller
det glödande, intresserade ansigtet bredvid henne,
och, inläggande hela sin själ i sången, lät hon sin
klockrena röst klingande’ genljuda genom hela salon-
gen och uppfylla åhörarnes hjertan med hänryckning
öfver den sköna melodien.
Detta afgjorde Phebes öde såsom sångerska; ty
applåderna voro denna gång varma och frikostiga, och
bröto ut om och om igen, liksom om åhörarne velat
försona sin förra skuld. Men de fingo henne. ej att
komma in igen, och skuggan frän den stora orgeln tyck-
tes helt och hållet ha uppslukat henne, ty intet öga
kunde upptäcka henne, inga uthållande, uppmuntrande
bravorop lyckades återkalla henne.
"Nu kan jag då dö nöjd," sade Rosa, strålande
af den imerligaste tillfredsställelse, under det att
Archie oafbrutet betraktade programmet, ilrigt bemö-
dande sig att se lugn ut, och de öfriga medlemmarna
af familjen antogo ett triumferande utseende, som om
de aldrig hade hyst något tvifvel.
"Mycket bra, i sanning mycket bra," sade den
store mannen, med en gillande nickning med hul-
vudet. ; "Mycket lofvande för en nybörjare. — Det
skulle inte förvåna mig, om; hon blefve en annan
Jenny Lind eller Kristina Nilsson,"
"Nu förlåter du honom Ju, inte saunt?" hviskade
Charlie sin kusin i örat. ;
"Ja, nu skulle jag riktigt vilja klappa honom,
Men låt varna er, min herre, och döm äldrig mera
förhastadt," hviskade Rosa, som nu kände sig fred-
ligt stämd emot hela menniskoslägtet.
Phebes sista nummer var en annan ballad; ty
hon ämnade egna sig åt denna allt för mycket för-
summade, men alltid anslående gren af musiken. Det
var derför en stor öfverraskning’ för alla i salongen,
Alcott, Rosa. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
