Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ra ER
130
under många år hade öfverhopat dig med välgernin-
gar, skänkt dig sitt förtroende, undervisat och älskat
dig och gjort dig så lycklig, o, så lycklig! skulle du
då kunna anse det rätt att beröfva dessa menniskor
något, som var dem mycket kärt och dyrbart; skulle
du kunna lida, att de hyste den tanken om dig, att
du varit otacksam, bedragit dem och endast velat
svinga dig upp på en plats, som ej tillkom dig, då
de på alla vis ädelmodigt bistått dig, långt mera än
du förtjenat. Skulle du då kunna säga till dig sjelf
så som du nu säger till mig: Blif lycklig och fråga
ej efter dem’?"
Phebe höll nu båda händerna på Rosas skuldror
och blickade så genomträngande in i hennes ögon,
att Rosa ofrivilligt drog sig litet tillbaka; ty de mörka
ögonen lågade och det var något stort och ädelt hos
denna flicka, hvilken tycktes helt plötsligt ha blifvit
förvandlad till qvinna. Det var ej svårt att besvara
Phebes fråga, ty Rosa satte sig i hennes ställe inom
ett ögonblick, och hennes egen stolthet och rättskänsla
kom henne att sanningsenligt svara:
"Nej, Phebe, det skulle: jag: ej kunna!"
"Jag, visste, att du skulle svara så och hjelpa
mig att göra min skyldighet," svarade Phebe hjert-
ligt, och all kölden försvann ur hennes väsende, då
hon innerligt omfamnade väninnan, djupt kännande
deltagandets tröst, oaktadt den rättframma uppriktig-
heten af Rosas svar.
"Det vill jag visst, om jag bara visste huru.
Kom nu och berätta mig alltsammans," sade Rosa,
glad att få skänka hjelp och tröst, och slog sig ned
i den storå länstolen, i hvilken de ofta båda suttit.
Men Phebe ville ej intaga sin vanliga plats,
utan knäböjde, liksom om hon velat bikta sig, — på
mattan framför Rosa, lutade sig emot stolen och be-
rättade sålunda. sin kärleks historia så enkelt som
möjligt.
"Jag trodde. aldrig, att han frågade. efter mig,
förr än helt nyligen. Jag inbillade mig, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
